Så här såg cykelturen ut i sin helhet:
Allt var frid och fröjd till dess att jag kom upp på skogsvägen vid Forsby som leder genom skogen och vidare ut i Sätra. De första hundra metrarna var skogsvägen relativt torr, fin och snöfri. Men sedan blev det riktigt illa. Lera, vatten och ett 15 cm tjockt lager skare gjorde det hart när omöjligt att cykla.
Men mitt motto när jag är ute på såna här äventyr är och har alltid varit: Vänd aldrig om!
Så jag fortsatte oförtrutet trots att jag bitvis blev tvungen att leda cykeln - ibland på omvägar in i skogen för att undvika enorma vattensamlingar.
Vårfloden är verkligen här:
Under min färd längs den i stort sett oframkomliga vägen så träffade jag på ett par personer, vissa var ute och gick med sina hundar medan andra bara var ute och promenerade. Det intressanta är att jag hejade på samtliga och utbytte artigheter med dem. Detta trots att jag inte passerat den av mig definierade "hejgränsen". Tror jag tar upp det fenomenet i inlägget "Den sagolika sten-triumfen".
Förmodar att det hela hängde ihop med det vackra vädret samt det faktum att jag nog inte såg riktigt klok ut där jag for fram i sicksack längs den av vårvärmen svårt sargade grusvägen likt en smörklick i en rödglödgad stekpanna.
Jag kom i alla fall till slut ut på vägen som mynnar ut i den på fotot nordligaste bebyggelsen:
Något jag förvånades över var hur snabbt och aggressivt Sätra som stadsdel verkar expandera. För vad som inte syns på satellitfotot är att det är på väg att byggas ytterligare ett villaområde på platsen.
Röjt och klart för prefab-kåkarna.
Intresserad? Här är numret ni ska ringa:
På vägen hem bestämde jag mig för att svänga förbi Valls Hage. Det är nämligen så att jag har en s.k. Multicache-geocache där som heter "En vandring i Valls Hage". Jag hade fått indikationer på att en av de informationsskyltar som krävs för att man ska kunna lösa själva pusslet hade försvunnit. Så jag bestämde mig för att undersöka det hela närmare.
Tydligen så hade informationsskylten som gav svaret på "Tilia cordata"-frågan försvunnit. Jag yrade runt så gott det gick i hagen utan att kunna hitta den, så jag antar att den är borta. Någon trodde att den blivit nedmejad av en gräsklippare. Ja, för är det något som far runt i skogen som utgör Valls Hage så är det gräsklippare?
Hittade som sagt var inte heller något spår av just den skylten men gjorde ett par andra intressanta observationer.
Till exempel så tror jag inte att sotaskärsbjörken kommer att återhämta sig efter detta:
Vintern verkar dessutom ha gått väldigt hårt åt en-beståndet:
Krafterna som till sist knäckte den här tallen är nog inte heller något man ska ta lätt på?
Vissa träd gör verkligen skäl för namnet:
Mjölon spontant i Valls Hage:
Försvann nog inte lika spontant?
Sen har vi Kantljungen:
Tror inte all gödsel i världen kan rädda den?
Jag lämnade Valls Hage och cyklade hemåt via Boulognerskogen och blev tvungen att stanna till vid den s.k. "Muren".
Är det något jag tycker skulle passa utmärkt här så är det ett par flytbryggor som helt enkelt läggs parallellt med själva muren. Skulle garanterat bli jävligt uppskattat.
Något som dessutom är lite roligt är den här enorma skylten som sitter precis där muren börjar:
Undrar hur länge den suttit där? De enda flytetyg som far längs den där sträckan av gavleån är väl en handfull trampbåtar samt jag i min kanot innan den blev stulen.
Men strunt samma. Jag cyklade vidare ner längs cykelbanan och stannade och tog ett foto av ån där den är som smalast mitt emot Stora Vall. Jag vill nämligen fortfarande se en enkel gångbro här:
Alltså över till Stora Vall.
Skulle på ett vettigt sätt knyta ihop högskoleområdet, regementsparken samt Stora Vall med Boulognerskogen.
Innan jag avslutade min lilla utflykt så var jag bara tvungen att stanna och ta en bild av den här delfinen i lekparken precis vid fiket bredvid minigolfbanan:
Det är ju för fan "Snorky" från Simpsons-avsnittet "Treehouse of horror XI":
Ja, det var väl allt för den här gången.
Peace out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar