fredag 31 juli 2009

Modern speldosa för hårdrockare och EMO-kids?

Fick en lite udda affärsidé när jag vaknade imorse. Ni vet såna där klassiska speldosor med lock som när man öppnar dem börjar spela en melodi samtidigt som liten en prinsessa eller liknande snurrar runt? I locket som fälls upp brukar det dessutom finnas en liten spegel.

Det slog mig att det saknas en modern sådan.

Tänkte mig en uppdaterad variant som man kunde sälja till dagens deprimerade och hopplösa ungdomar - anpassad till den själlösa djävulmusik de lyssnar på. Ja, jag dömer då verkligen inte dem för vad de lyssnar på, det sköter en hatisk och hämndlysten gud om när han låter dem brinna i helvetet för all evighet efter att de dött.

Nej vad säger jag! Jag är faktiskt ateist och tror inte för en sekund på sånt där dravel. Däremot tycker jag mycket av den musik som klassas som hårdrock och allmänt provokativ idag är rätt tam och värdelös. Men det hindrar mig inte från att försöka tjäna pengar på dessa förtappade själar och deras usla smak.

Designen som den sett ut tidigare, alltså när det var en liten prinsessa som snurrade runt brukade se ut ungefär så här:



Min uppdaterade variant skulle designmässigt ta avstamp från detta:



Jag antar att jag inte längre är hippast i världen, men det där är nog något som de flesta födda efter 1960 känner igen?

Så, jag har grundläggande design för speldosan plus musikstil klar för mig. Vad gäller musiken som ska spelas så hade jag tänkt mig att man kunde ha några olika varianter. Allt från "Black Sabbath", "Joy Divison", "The Cure", "Nirvana", "Marilyn Manson" till, öh, ja, "Lady Gaga" - något mer mörkt och deprimerande är svårt att hitta i dagsläget, jag vill då ta livet av mig när jag hör henne.

Man tar alltså fram en box med ungefär samma design som Hellraiser-pysselboxen och kopplar samman den med någon av banden ovan och en lämplig låt de skapat.

Sen hade jag tänkt mig att speldosan skulle innehålla ett äkta mekaniskt spelverk av den här typen:



Alltså ett äkta mekaniskt spelverk. Då uppstår en ganska naturlig följdfråga: bryter jag mot IPRED- och copyrightlagstiftningen om jag handgraverar in Mansons "Disposable teens" på en mässingsrulle? Det kan nog inte ens Pontén svara på?

Men slutprodukten skulle alltså kunna vara en Hellrasier-låda som när man öppnar locket på den får en Ozzy Osbourne i miniatyr att flyga upp och snurra runt medan t.ex. "Smells like teen spirit" spelas i en plink-plonk-loop driven av ett mekaniskt urverk (typ).

Rätt marknadsförd skulle den nog kunna hitta sin marknad?

För ärligt talat, kan folk bli miljonärer på att sälja sån här skit:



Ja då borde man väl ändå kunna tjäna några kronor på en produkt som faktiskt fungerar?

För er som har invändningar och välgrundad kritik att komma med så tar jag tillfället i akt för att förekomma er med ett:



Det skulle kunna funka? :)

torsdag 30 juli 2009

Sven-Bertil Taube

Såg det här och tänkte för mig själv:

- Men herregud, hur liten är hans son egentligen?!



Sen såg jag det här på Aftonbladet:



Vilken fantastiskt knivskarp bild av en så otroligt avlägsen stjärna! Nyheten och bilden på stjärnan har valsat runt i media sedan i tisdags morse då bland annat TV4 kände sig manade att berätta om stjärnan och visa den fantastiska bilden.

Är alla som jobbar i mediasvängen vetenskapliga analfabeter? Var det ingen som höjde på ögonbrynen och sa, "Men vänta lite nu....."?

Tydligen inte. Alla som någonsin bläddrat i en Illustrerad vetenskap borde väl ha insett att något inte stämmer här? När man väl konstaterat att det antagligen förhåller sig på det viset så tar det inte många sekunder att klicka sig in på ESO hemsida och leta rätt på orginalartikeln:

http://www.eso.org/public/outreach/press-rel/pr-2009/pr-27-09.html

Till höger om artikeln hittar vi också den knivskarpa bilden. Och vad står det under den?



Det är alltså en målning som tagits fram av en konstnär och inget annat. Vad blir nästa scoop kan man undra, kanske en knivskarp bild på en utomjording?

tisdag 28 juli 2009

Bästa youtubeklippet den här sommaren

Lär bara posta det här youtube-klippet med Johan Börjesson. Han är ute och fiskar med sina polare när han plötsligt drabbas av svår kramp i käken. Fullkomligt lysande!

måndag 27 juli 2009

Drunkningsdöden

Har just för ögonblicket inte något vettigt att skriva om. Jag ska sätta mig och läsa tidningen så är det säkert nånting jag blir arg på. Så det kommer väl ett bloggutbrott framåt kvällen.

Men fram till dess så ger jag er denna sjösäkerhetsinformation med mig själv i huvudrollen. Tror det var Palm som tog fotot för två år sedan.



Tar väl och infogar denna märkliga men bra och roliga mashup-videon med Nirvana och Rick Astley:

torsdag 23 juli 2009

Toalettuppdatering - ett skitavtal

Som ni kanske minns var jag lite grinig över det faktum att det företag som smällt upp offentliga toaletter i utbyte mot gratis reklamyta på sagda sanitetsinrättningar inte levt upp till vad de lovat?

http://tonynordin.blogspot.com/2009/07/den-offentliga-toalettbluffen.html

Hur som helst så grävde jag fram det avtal mellan Gävle kommun och JCDecaux som reglerar förmåner/skyldigheter dem emellan.

Den som vill läsa detta "skitavtal" i sin helhet borde kunna klicka här?

Det visade sig mycket riktigt att företaget faktiskt har ett ansvar att se till att dessa toaletter fungerar som det är tänkt. Är de ur funktion mer än 48 timmar i sträck kan kommunen skicka dit någon och sedan debitera företaget. Och missköter sig företaget ändå kan kommunen gå ut med en anmodan och får företaget två sådana anmaningar kan avtalet sägas upp på stående fot.

Bevismaterial A:



Bevismaterial B:



Intressant att notera är att kommunen står för el och vatten så därför kan man tycka att toabesöket skulle kunna vara gratis? För det som verkar strula är själva myntinkastprylen. Småglin och a-lagare är väl där och bryter i förhoppning om att komma över de femkronor som med största sannolikhet ändå inte finns där. Så plocka bort myntprylen och gör det helt gratis, för inkomsterna från de som i dagsläget betalar en femma för att besöka inrättningarna kan nog räknas på ena handens fingrar?

Det här blev ett rätt trist och torrt blogginlägg märkte jag nu. Så därför tar jag och avslutar med att raljera lite kring en grej jag retat upp mig på. Det handlar om detta:



Alltså inte själva handsfreeprylen, den är ju lysande. Nä det jag retar upp mig på är när jag möter folk på stan som går runt som tjejen på bilden och håller handsfree-mikrofonen i handen! Va fan hela syftet med handsfree är väl att du inte ska behöva använda händerna? Det är ju som att envisas med att gå fram till TV:n och byta kanal manuellt trots att man har fjärrkontroll?

Mikrofonen är dessutom designad så att den ska fånga upp ditt tal när den hänger nedanför din mun. Det är alltså varken optimalt eller smart att gå runt och hålla den framför munnen - om du nu inte kommunicerar verbalt med din panna och gör du det bör du uppsöka läkare eftersom du då lider av något märkligt syndrom som ännu inte namngivits av vetenskapen.

Avslutningsvis så tar jag och postar en rolig bild för att skingra den bittra och tryckta stämning som lagt sig över bloggen.

Av någon anledning kändes den här bilden helt rätt, haha....

Mera bilvrak och kanoter

Eftersom jag inte hade något speciellt för mig i dag så tog jag ytterligare en cykeltur ut till Valbo. Min cykel sjunger uppenbarligen på sista versen och varje meter är en outhärdlig plåga. Ja, eller outhärdlig är den väl knappast eftersom jag då per definition inte skulle kunnat cykla längre. Men drygt som satan är det iallafall.

För att göra cykelturen snäppet roligare och något mindre outhärdlig (antar att den alltså blev uthärdlig då?) så svängde jag ner från cykelbanan in bland villorna strax efter Valbo kyrka. Vad får jag då se liggandes i en villaträdgård om inte ett LIK!!! Nej, jag ljuger - men en kanot, det såg jag faktiskt. Dessutom var den blå och misstänkt lik (inte lik som i en död kropp) den kanot jag själv blev av med någon månad tidigare och ett par kilometer därifrån vid Tolvfors.

Visst, den var inte exakt lik min gamla kanot, bland annat så var den här utrustad med en aluminumprofil längs kölbotten. Men den såg ganska ny ut och det var dessutom en sån grej jag själv funderat på att klämma dit eftersom kanoten var rätt exponerad och känslig utan den typen av metallskydd.

Hur som helst så tog jag en bild:



Jag kan inte svära på att det här är min försvunna kanot, men jag tänker återvända till platsen och inspektera farkosten lite närmare så fort tillfälle ges.

Ute i Valbo var allt som vanligt, så väl där vände jag snabbt runt och cyklade hemåt igen.

När jag nådde rondellen precis innan man åker in i själva Gävle så upptäckte jag något intressant. Ni kanske minns att jag raljerade en hel del om det rosa bilvrak som vräkts över ända i rondellen. Det är ett "konstverk" kallat Priapos trädgård. Skrev om detta i det här inlägget:

http://tonynordin.blogspot.com/2009/07/antligen-lite-svalare.html

Nu visade det sig att trädgården tydligen växt och blivit större. Ja man skulle nästan kunna säga att den skjutit skott, fröat av sig eller skickat ut utlöpare - för rakt över gatan fanns följande tillskott:



Det här bilvraket hade dock blivit bötfällt och på den krossade vindrutan satt en hotfull uppmaning till ägaren att ombesörja bortforsling vilket annars skulle ske på dennes bekostnad.

Mitt förslag är att snubben som äger bilen skriver över den på samma konstnär som smällde upp jeepen i bakgrunden. Om man sedan öser ett par hinkar rosa färg över den och plockar bort registeringsskyltarna så blir det nog besvärligt för dem som kommer till platsen för att bogsera bort vraket. Jag menar vilket bilvrak ska de välja? Inget eller kanske båda? Intressant skulle det iallafall bli.

Jag tänker iallafall hålla ögonen öppna - för rätt som det är så kanske det "växt upp" en sjysst rosa cykel jag kan norpa. I utbyte kan de få min skitcykel - jag kan till och med tänka mig stå för den rosa färgen så att den smälter in i miljön.

Till sist lär jag dela med mig av den här roliga photoshop-strippen av Obama när han kommer ut från en restaurang. Jag tyckte den var rätt rolig, haha....

onsdag 22 juli 2009

Den hemliga tunneln

Min polare Sundin berättade häromdagen att han cyklat ut till Valbo köpcentrum för att kika närmare på den nybyggda delen av köpcentrat som ligger på andra sidan riks-80. Han berättade då upprört att det inte fanns någon som helst möjlighet för cyklister eller gångtrafikanter att ta sig dit!

Som jag förstod det hade han dock ändå lyckats tråckla sig över, förhoppningsvis genom att följa cykelbanan som löper längs On/Off, SIBA och Elgiganten till tunneln som går under vägen för att sedan svänga vänster och korsa riksväg-56 för att till sist nå sitt mål.

Ungefär så här föreställde jag mig situationen för Sundin:



Så när jag cyklade ut dit imorse utan någon egentlig anledning så tog jag samma rutt som jag utgått från att Sundin tagit. Mycket riktigt var det aningen besvärligt att komma till den nya delen utan bil - eller så trodde jag till en början. Väl på plats började jag undersöka omgivningarna lite närmare och se på fan, där var den ju!

En tunnel, så gott som färdig:



Kanske är svårt att se på bilden men den mynnar iallafall ut bakom McDonalds på den "vanliga" köpcentrum-sidan. Kan dock inte rekommendera någon att göra som jag gjorde och cykla igenom den i dagsläget. Avsaknaden av asfalt i kombination med den senaste tidens regnande gjorde att det blev minst sagt lerigt mot slutet.

Till sist lär jag bara visa det här märkliga fotot jag hittat på nätet. Det förefaller vara ett pariserhjul fullt av KKK-ungar.

Konstigt som fan...

tisdag 21 juli 2009

Den offentliga toalettbluffen

Runtomkring i Gävle står det såna här offentliga toaletter:



Tanken är att företaget som fick tillstånd att ställa dit dem skulle erbjuda betaltoaletter i utbyte mot att själva toalettkuren fick användas som reklamplats av företaget.

I teorin verkar det rätt vettigt. Grejen är bara att 95% av tiden så möts nödiga individer av följande budskap vid dörren:



Min tanke är att det helt enkelt är satt i system att ha toaletterna ur funktion. Tidigare så satt det en liten etikett ovanför myntinkastet dit man kunde ringa för att felanmäla men en dag så hade alla dessa plockats bort och toakurerna är numera helt anonyma. Anledningen till varför det satts i system att ha toaletterna ur funktion är rätt enkel: Företaget tjänar oerhört mycket mer på att sälja reklamplats än på att plocka in någon femkrona här och där när någon går på muggen. Att då hålla på och underhålla och serva toaletterna känns nog inte speciellt lönsamt?

När jag jobbade på Medborgarkontoret förra året så hade jag en av dessa toaletter precis utanför fönstret. Varje morgon när jag låste cykeln precis intill så kollade jag in toaletten och varenda dag så stod det "Ur funktion". Detta trots att det varje dag kom dit en snubbe och fipplade vid kuren. Men jag upptäckte efter ett tag att det enda han gjorde var att torka rent så att reklamen skulle synas ordentligt.

Till sist ledsnade jag och rotade fram nummret till deras huvudkontor vartefter jag skällde ut dem efter noter. Och den toaletten tycks än idag vara den enda som har något så när hög tillgänglighet.

Tänkte jag skulle gjort något liknande nu men eftersom företaget plockat bort all information om sig själva från kurerna så vet jag inte vad företaget heter.

Ska ta och ringa kommunen imorgon och försöka snoka vidare i detta.

Jag menar, om kommunen ger det här företaget möjlighet att tjäna pengar på reklam i utbyte mot att de tillhandahåller toaletter - ja då ska det väl fan vara toaletter som fungerar? Det är ju inte direkt att det kryllar av offentliga muggar här i stan?

lördag 18 juli 2009

Piratbyxors existensberättigande

Okej, jag har väl inte direkt någon större känsla för det här med mode - jag är inte min bror. Om ingen sagt ifrån hade jag väl förmodligen gått runt och trott att hockeyfrilla var extremt hippt än till denna dag.

Teoretisk Nordinsk familjebildning




Men även om jag inte har en susning om mode eller vad som är eller inte är "hippt" så har jag ändå en viss känsla för vad som är praktiskt eller ej - mycket på grund av att jag är jävligt resultatintriktad i livet.

Så, för att återgå till det inlägget handlade om, piratbyxor, WTF?

Är det sommar och varmt ute så vill man väl ändå ha kortbyxor, eller s.k. "shorts" på sig. Anlednigen är rätt enkel - det är varmt som fan ute och korta byxor gör att tillvaron blir snäppet mer behaglig under de sju timmar (eller däromkring) som det är sommar i det här landet.

Min poäng är att de s.k. "piratbyxorna" inte är något annat än för korta långbyxor.

Om det nu är runt 26 grader varmt ute, vill du då verkligen vandra runt i det här:



Hur skiljer sig ditt val av klädesplagg då från detta?


Skillnaden är väl förmodligen att han är en fiktiv karaktär i en 80-talskomedi medan du går runt och svettas i sommarhettan i shorts som i verkligheten inte är någonting annat än för korta långbyxor?

Jag menar inte att man måste gå runt och se ut så här:



Det är ju enbart obehagligt - om inte för bäraren så för folk runtomkring.

Däremot finns det hos mig en naturlig acceptans om det ser ut så här:



Men min tanke är att shorts bör vara ett klädesplagg som går halvvägs nedför låret och som fyller den funktion den är avsedd för - alltså att hålla benen någotsånär svala när det är varmt ute?

Lär väl ändå gå att finna någon form av gyllene medelväg. Som exempel presenterar jag en mer vältränad och mer välfriserad version av mig själv anno 2007



Till sist kan jag notera att mängden personer som aktivt bevakar min blogg ökat med 100%

Ja jävlar.....

torsdag 16 juli 2009

Kanotuppdatering

Som jag nämt i ett tidigare inlägg så upptäckte jag för några veckor sedan att min kanot blivit stulen. Tänkte att det kanske var kommunen som flyttat på den och försökte därför få tag på någon att fråga vilket inte är så lätt i mitten av juli när 85% verkar ha semester exakt samtidigt.

Att ringa runt i flera timmar utan att få tag i någon tär på nerverna



Fick iallafall tag på en snubbe från Gävle Kommun igår och frågade honom om det var någon han jobbade med som fraktat bort min kanot från sin plats i Tolvfors. Nämnde att jag tänkte att det kunde vara så eftersom den kanotiläggninsbrygga som låg precis intill också hade försvunnit.

Han var tyst en stund och berättade sedan att det visst finns en brygga där. En helt nyrenoverad och fräsch sak som kommit på plats för några veckor sedan. Jag förklarade att den bryggan inte längre fanns kvar. Han uttryckte ett visst tvivel och samtalet avslutades efter att jag fått försäkringar om att det iallafall inte var kommunen som baxat min kanot.

Så efter en timme så ringer telefonen. Det är tjänstemannen jag pratat med tidigare. Han hade blivit så fundersam efter vårt samtal att han åkt iväg till Tolvfors för att se efter själv. Väl på plats kunde han bara konstatera att mina uppgfiter stämde, bryggan var borta. Han förde fram en alternativ teori om vad som hänt. Enligt honom så kunde det ha varit det senaste veckornas extrema vattenflöde som helt sonika spolat iväg såväl brygga som kanot. Jag förklarade då att jag hade varit där för ett par veckor sedan när vattenflödet var tämligen normalt och redan då var hela rasket borta.

Vattenflödet såsom det uppfattades av tjänstemannen



När det stod klart så började vi beklaga oss för varandra om hur jävliga folk kan vara och att man nog borde polisanmäla händelsen. Det skapades ett kort och rätt märkligt vänskapsband mellan oss, förenade som vi var i våra respektive olyckor. Han med bryggförlusten och jag med min kanot.

Ett hypotetiskt öde för min kanot om vattenflödet verkligen varit så stort som tjänstemannen fått för sig:



Hur som helst så måste det ha varit ett jävla jobb för den som baxade bort grejorna. Ja kanske inte kanoten då, men att släpa en flytbrygga upp på land och sedan uppför den extremt branta och smala kraftverkstrappan kan inte ha varit det lättaste.

Men jag har en viss känsla av att den här historien ännu inte nått sitt slut utan att det inom en snar framtid kommer ytterligare ett kapitel

Så här vetenskaplig och rationell är ovanstående "känsla"



Till sist kunde jag konstatera att min cykel tydligen blev stulen i torsdagsnatt. Den stod på en innergård dit ytterst få personer går om de inte ska in i något av husen där. Den var dessutom låst med ett av Stöldskyddsföreningen godkänt lås. Så givetvis var det mitt fel att den blev stulen enligt en del personer som jag inte tänker nämna vid namn, haha...

Det var iof inte hela världen eftersom den sjöng på sista versen och det här gav mig en anledning att köpa en ny! Så inte något ont som inte för något gott med sig? Har lärt mig att inta en rätt Forrest Gumpaktig attityd till livet på äldre dar.

Life is like a box of chocolates

De fejkade månlandningarna

Ja, snart är det fyrtio år sedan NASA spelade in "månlandningarna" i en hemlig studio. Eller det är iallafall vad förvånansvärt många tycks tro. I Aftonbladet kan man läsa följande artikel:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5516195.ab

Av läsarna tror hela 41% att det hela var fejk. Jävligt märkligt?

Om man tror att det var fejk så finns det en del omständigheter som enligt mig tycks vara rätt svåra att förklara på ett vettigt sätt. Till exempel:

Det var över 40000, alltså fyrtiotusen personer inblandade i Apolloprogrammet. Vid det här laget borde väl någon trätt fram eller lämnat en bekännelse på sin dödsbädd? Ta Watergateskandalen som motexempel. Där var det en handfull personer inblandade och folk kunde inte hålla käften trots att konsekvenserna för dem blev minst sagt allvarliga. Att då föreställa sig att fyrtiotusen personer skulle kunna hålla en så omfattande konspiration hemlig än i denna dag är rätt osannolikt.

Vidare så landade USA med folk på månen vid inte mindre än sex tillfällen under den tid Apolloprogrammet var aktivt. Kalla mig konstig, men om man nu ska fejka något så enormt som en månlandning, ja då gör man det väl EN gång och sen är man nöjd? Risken att bli avslöjad ökar ju för varje gång och när fejk nummer ett var genomförd så kunde de styrande luta sig tillbaka och proklamera seger i rymdkapplöpningen. Finns ingen som helst logik eller rimlig förklaring till varför USA skulle ha valt att fejka SEX månlandningar?

Dessutom arbetades det under stort hysch-hysch fram ett protokoll om hur en eventuell katastrof skulle hanters där t.ex. astronauter blev kvar på månen på grund av tekniska fel. Bland annat skrevs följande memo:



Talet gömdes undan i ett arkiv och hittades först för ett par år sedan. Om det nu var fejk så var av naturliga skäl ett sånt här tal fullständigt onödigt. Och om det skulle ha använts för att legitimera en fejklandning genom att säga: "Ja, men kolla, vi var osäkra på om de faktiskt skulle kunna komma tillbaka alla gångerna, så därför tog vi fram det här talet", ja då skulle väl de ansvariga sett till att memot ovan nått ut till allmänheten rätt omgående för att på det sättet öka trovärdighetsfaktorn i historien. Det var ju ren slump att en journalist snubblade över memot när han gjorde det.

Sedan så skedde rymdkapplöpningen mitt under kalla kriget och Sovjet följde varenda steg NASA via satelliter och underrättelseverksamhet. Om Apollofärderna aldrig ägt rum så kan man nog utgå från att Sovjet skulle ha upptäckt detta. Så för att konspirationen ska fungera måste även de styrande i Sovjet vara med på bluffen vilket verkar fullkomligt befängt. De skulle givetvis ha slagit på stora trumman och avslöjat precis allt i informationsväg som skulle kunna diskreditera NASA och USA.

Till sist så kan man väl berätta att NASA ska skicka upp en prob till månen med namnet Lunar Reconnaissance Orbiter. Den kommer att ta bilder av månens yta och på allmän begäran kommer även landingsplatserna att fotograferas. Om NASA fejkat landningarna så blir det rätt svårt att ta några bilder?

http://www.gizmodo.com.au/2009/07/nasa-to-take-photos-of-lunar-landing-sites-end-conspiracy-theories/

Så även om många tänker sig att det gick till typ som på bilden nedan så borde väl relativt högupplösta bilder blir rätt svåra att bortförklara även för den tokigaste av foliehattar?



Så avslutningsvis vill jag bara säga....



Förresten, en grej till. Hittade den här akustiska live-covern av Lady Gagas "Pokerface". Tyckte den var rätt jävla lysande:

onsdag 15 juli 2009

Mysteriet med hundparkeringar

Jag tror de flesta personer har sett såna här när ni varit ute och gått:



Ja, alltså inte själva väggen, missar man den är man med största sannolikhet blind. Nä, jag pratar om den där metallprylen som sticker ut från väggen. Frågar man sedan personen vad de tror att det är för något så brukar svaret bli, "hundparkering".

Men det stämmer inte. Det sitter såna här metallprylar överallt längs husväggar och fasader, speciellt inne i stan. Förmodligen finns det mångdubbelt fler metallpinnar av den här sorten än vad det finns hundar i Gävle.

För övrigt så ser en hundparkering ut så här:



Ofta, men inte alltid så brukar det dessutom sitta en liten skylt ovanför som ser ut så här:



Så metallpinnen på bild ett är alltså något annat än en hundparkering. Som jag fått det förklarat för mig så handlar det om någon sorts mätpunkter. Exakt vad det är som ska mätas eller hur det fungerar rent praktiskt har jag inte den blekaste om. Jag har en polare som precis gått klart geomatikprogrammet på högskolan här i Gävle och är således färdigutbildad lantmätare vid det här laget. Jag har mailat honom och frågat och jag återkommer när och om jag får något svar. Annars får jag väl fortsätta luska i mysteriet på annat vis.

För övrigt så upptäckte jag ju att min kanot var stulen (eller åtminstone bortforslad) från sin plats strax nedanför kraftverket i Tolvfors. Betvivlar att jag kommer att få se den igen. Har försökt få tag på någon hos Tekniska kontoret här på kommunen för att kolla om någon där transporterat bort den, men försök få tag på kommunfolk i mitten av juli - det är i stort sett omöjligt.

Så här kommer en liten hyllning till den blå kanoten och dess äventyr.

När jag hade den liggandes i Strömsbro brukade Sundin och jag ge oss ut på äventyrliga expeditioner ut i det vassdelta som breder ut sig strax utanför Gävle Galvan och Skansbron:



I början av kanotkarriären var det rätt vanskligt att ta sig i och ur fanstyget, men övning gav färdighet:



Ah, dessa lata varma sommardagar. Här lyckades Sundin onkeligen ta en rätt bra bild på sig själv med mig i bakgrunden. Man skulle nästan kunna tro att vi var tre pers i kanoten vid det här tillfället - men icke!



Till sist, man kan väl få drömma?

måndag 13 juli 2009

Kamerainköpet

Efter digitalkamera-debaclet förra fredagen så hade jag inte mycket annat val än att köpa en ny. Så jag tog cykeln ut till Valbo tidigare idag. Lyckades givetvis pricka in varenda regnskur på ditvägen. Väl på plats så strosade jag runt lite bland de stora elektronikkedjorna innan jag till sist bestämde mig för en Sony Cybershot DSC-S980. Vet inte hur den står sig mot min gamla kamera som var en Canon Ixus 65. Klart är iallafall att den här har dubbelt så många megapixel (12.1) samt 4x optisk zoom istället för tre som på den gamla.

Det där med megapixel spelar nog mindre roll, men förhoppningsvis så är optiken vässad i samma utsträckning som sensorn så jag kan dra nytta av den utökade upplösningen.

Nu kan jag ju tyvärr inte ta en bild på min kamera med min kamera. Ja om jag inte ställer mig framför en spegel vill säga, men det känns lite fjortisaktigt. Så istället letade jag upp en bild på nätet av den modell jag införskaffade.



Ska bli intressant att testa den i skarpt läge och se hur bra/dålig den är.

torsdag 9 juli 2009

Problemet med censur....

Sveriges Television tog sig rätten att censurera popstjärnan Lykke Lis (vem fan det nu är?).
http://www.expressen.se/noje/1.1631677/lykke-lis-knarkcitat-censureras

Hon intervjuades i programmet "Sommaren med Lykke" och där får hon frågan när hon är lycklig. Hon svarar, förmodligen sanningenligt:

- När jag är lycklig? Ecstasy.


När så intervjun dök upp på svt.se så hade den censurerats. Drog-uttalandet var bortklippt. Anledningen var enligt producent Henrik Burman att:

- Det kändes inte rätt.

Det finns ett problem med Henrik Burmans uttalande, nämligen att hans agerande strider mot det sändningstillstånd under vilket SVT opererar.

Innan jag fortsätter lär jag väl klargöra att jag inte sympatiserar med åsikten som den här Lykke Lis gav uttryck för. Ärligt talat så skiter jag fullständigt i var hon står i drogdebatten.

Men för att återvända till mina invändningar mot censuren. SVT är ett Public Service-bolag. Det innebär att staten utövar en viss kontroll över hur verksamheten sköts. Som motexempel kan vi väl ta TV3 som inte är något Public Service-bolag och därmed gör precis hur fan de vill - så länge som de spelar enligt de regler som gäller i England där de har sin bas.

I fallet med SVT så är det så att staten ger SVT ett så kallat sändningstillstånd. De får alltså lov att använda ett visst frekvensutrymme inom landets gränser för markbundna TV-sändningar. Så långt allt väl.

Men med rättigheten att sända markbundet enligt det sändningstillstånd som staten utfärdar så följer också vissa skyldigheter. Vad man får och inte får göra regleras i den s.k Radiolagen.

Och vad som skedde här, enligt mitt förmenande var att SVT, eller möjligtvis Henrik Burman (som var producent) bröt mot §6 i radiolagen:

6 § Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 § skall utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen.

Enligt mig brast det helt klart på den här punkten i det aktuella fallet.

Det är lätt att avfärda det här som en skitsak. Men innan man gör det tycker jag man ska tänka till lite. Yttrandefriheten är inskriven i vår grundlag. Så vilken typ av yttranden är det tänkt att lagen ska skydda?

Jo, den ska skydda alla de åsikter som är just obekväma, puckade, vidriga, konstiga och ur synk med samhällsmajoriteten.

Bekväma åsikter som alla håller med om finns det av naturliga skäl ingen anledning att skydda - ingen jävel bryr sig!

Minns ni Laila Freivalds? Hon var utrikesminister i Göran Perssons regering 2003-2006. Sen fick hon avgå. Kommer ni ihåg varför?

A: Hon misskötte Tsunamikatastrofen som fan och gick på teatern när hon behövdes som bäst i Rosenbad.
B: Hon undersökte om det gick att stänga ner en sida på nätet som höll en Mohammedhundstävling av rädsla för att det kunde bli terrorattentat i Sverige.
C: Hon röstade ja till ombildning av hyresrätten hon bodde i till bostadsrätt - helt i strid mot socialdemokratiska värderingar.

Rätt svar här är faktiskt B.

Vår grundlagsskyddade yttrandefrihet väger fortfarande extremt tungt. I sak höll nog de flesta med Laila? Det här var alltså när det var kravaller i Köpenhamn och danska ambassader stormades världen över på grund av teckningar som dessa:



Många muslimska länder drog till och med tillbaka sina ambassadörer från Danmark som en reaktion på publiceringen av ovanstående och andra teckningar i tidningen Jyllandsposten. Publiceringen av bilderna ledde även till en omfattande bojkott av danska varor i den muslimska världen.

Så det var alltså detta Laila Freivalds ville undvika när hon hörde sig för om det gick att stänga ner Sverigedemokraternas "Mohammedtävling".

Men när hon gjorde detta så kränkte hon något som är bland det heligaste vi har är i landet, nämligen vår yttrandefrihet. Trots att det handlade om sverigedemokrater så hade hon noll stöd för sitt agerande bland partikamraterna - och därför tvingades hon avgå.

Vi i Sverige har världens äldsta Tryckfrihetsförordning. Den dateras till 1766 och det är ur den som vår yttrandefrihet är sprungen. När Laila gjorde som hon gjorde så var det en tabbe av så enorma mått att de flesta av oss nog inte fattar hur jävla mycket hon gjorde bort sig. Det var illa. ILLA!

Det här är ju samma läge enligt mig. Börjar vi tillåta att producenter hos SVT går in och censurerar för dem misshagliga åsikter, hos folk de själva valt att intervjua, så är det svårt att veta var det slutar?

Hur ska man kunna lita på att det som ska vara en opartisk intervju hos SVT inte är klippt så att en hos intervjuobjektet viktig synpunkt undertrycks via redigeringsbordet?

Hur som helst så gjorde jag en anmälan till granskningsnämnden. Vi får se vad de kommer fram till.

söndag 5 juli 2009

Äntligen lite svalare

Så blev det äntligen lite svalare ute då och då lär jag väl skriva något vettigt i bloggen också då! Tyvärr tyckte jag mig ana doften av höst i luften när jag var ute och cyklade idag. Hoppas det var inbillning?

Jag har ju dessutom fått min första blogg-follower vilket känns roligt! Så det tackar jag för. Så nu har jag pressen på mig, haha...

Jag tänkte väga in i debatten om det konstverk som ställts upp i rondellen vid sjukhuset i Gävle. Jag kallar det hela för "Rosa singelolycka" men det korrekta namnet är tydligen "Priapos trädgård".

Det har gått ett par veckor sedan konstverket sattes upp så jag är väl lite sent ute med min kritik, men bättre sent än aldrig.

Så här ser det iallafall ut för er som inte sett det hela:



Konstverket ligger fortfarande etta på Arbetarbladets kulturtopp:

http://arbetarbladet.se/kultur/kulturtoppen/1.1119443

Debattens vågor har som sagt gått höga här i stan sedan singelolyckan kom på plats. På ena sidan har vi haft Gävles kulturelit och på den andra sidan resten av stan. Gävleborna har anklagats för att inte begripa, att de är kulturfientliga och vissa har till och med gått så långt att de hävdar att de som inte begriper att uppskatta singelolyckan är nazister. Jag citerar från Arbetarbladet:

Vet ni om, ni som skäller på de rosa rondellskulpturerna i Gävle, att ni ansluter er till Sverigedemokraternas konstsyn med rötter i nazismen?


Som replik på detta vill jag bara poängtera att Hitler var vegetarian. Så då vet vi var ni som inte äter kött står politiskt!

Min syn på det hela är att konstverket helt enkelt inte är så jävla märkvärdigt. Tycker att de rondellhundar som stod där tidigare, ditplacerade av olika gävlebor i något som mest kan liknas vid ett modernt uttryck för allmogekonst hade större konstnärligt värde. Men rondellhundarna togs bort av tekniska kontoret eftersom de utgjorde en trafikfara vilket givetvis inte en voltad bil gör?

Men kom med något bättre själv då kanske vän av ordning säger? Ja varför inte?

Skulle lagt dit en skrotbil så skulle jag inte nöjt mig med en. Jag skulle istället lagt dit en hel hög. Alltså inte bara slängt dit dem huller om buller. Istället skulle jag arrangerat dem på sådant sätt att det blev en postindustriell replika av Stonehenge. Och verkligen gjort så att solen på midsommaraftonens morgon stiger upp mellan två av bilvraken på samma sätt som solen stiger mellan stenmonoliterna i Stonehenge.

Tycker personligen att det skulle varit bra mycket mer kreativt, tänkvärt och roligt än en rosa jeep som välts över ända?

Sen upplever jag det också som så att det finns en motvilja bland kultureliten att kritisera konstverket. Gävle är en liten ankdamm på det kulturella planet och att då ansluta sig till den obildade pöbeln som inte "begriper" konstverket skulle nog leda till att man blev intellektuell paria här i stan.

Tror ändå rätt många faktiskt inte tycker att bilvraket är speciellt lyckat eller kreativt men det är tyvärr ingen som vågar ställa sig upp och påpeka att kejsaren är naken.

För övrigt berättade morsan att min bror tydligen också ska börja blogga. Han har semester fram till 10 augusti så det blir väl inget förrän dess, men så fort han startat så länkar jag till den. Antar att den hamnar på Rixfm:s hemsida?

Och eftersom det trots allt fortfarande är sommar så tar jag väl och slänger in en rolig bild till då! :)

onsdag 1 juli 2009

Eftersom det fortfarande är lika jävla varmt...

Ja, eftersom värmeböljan fortsätter så tänker jag inte anstränga mig speciellt mycket för att vara textmässigt tankvärd. Istället hemfaller jag åt bloggandets minsta gemensamma nämnare, postning av roliga bilder!

Så here goes...

För alla Star Trek-nördar:


Gary Buseys familjefoto:


Lite humor för alla dem som spelar typ Counterstrike: