tisdag 19 maj 2009

Cykeltur till Skutskär.

Tog en cykeltur idag. Enda anledningen var att jag ville se hur långt jag egentligen orkade cykla. Min cykelkompanjon Sundin har nämligen, och nu använder jag hans egna ord: "En F1-cykel!". Well La-di-laaaaa! :)

Va fan, min har knappt två runda hjul! Hade märkt att tramporna var lite vinda. Tänkte att det berodde på att den förra ägaren som skruvat ihop skiten inte orkat efterdra skruvarna två veckor senare. Förmodligen spelade det in i cykelns miserabla tillstånd, men det kan ändå inte förklara den totala katastrofen.

För det första så hade ett lager nere vid vänster trampa helt kollapsat. Det ska sitta en kåpa ivägen, men den hade ramlat av och lagret som ska stabilisera tramporna var därmed fucked.

Klicka på bilden.



Sket dock i skadorna på hojen. Det var relativt vackert väder och när jag väl insåg att jag trampade runt på ett enda wobblande lager hade jag redan kommit till Furuvik.

Mådde ganska bra. Men ändå. Insåg rätt snabbt att jag inte riktigt hade samma ork som vid samma tid som för ett år sedan.

Hur som helst. Istället för att stanna så anpassade jag mitt trampande till själva wobblandet och rätt som det var hade jag cyklat över två mil - för sent att vända om. Försökte komma på några bra ursäkter för att avbryta utflykten. Hade ett antal saker att skylla på. Det faktum att jag inte kunde trampa på i den utsträckning jag ville skavde som fan på min cykel-själ. Det är alltid som härligast när man kan trampa sig ur en brant uppförsbacke. Nu blev jag tvungen att stanna halvvägs upp och gå eftersom jag inte ville bli stående med kollapsad vevaxel mitt ute i ingenstans. Inga ursäkter var dock bra nog.

Fast ändå, jag älskar friheten själva cyklingen ger mig. Så jag fortsatte.

Jag tog omvägen via Bomhus, små skogstigar och vidare längs gamla Furuviksvägen. Upptäckte något intressant längs pärlbandet av extremt dyra sommarstugor. Även äckligt rika jävlar älskar tydligen sina barn? Placerar du ut en liten docka på en barncykel mitt i gatan så kommer den antagligen att fungera bra mycket bättre som ”farthinder” än vad en vanlig jävla skylt gör. Dock tveksamt om det är lagligt.

Bra "Farthinder"?

Klicka på bilden.



Tog mig vidare och nådde Harnäs. Numera är det inte mer än en kort vägsträcka med pittoreska gamla kåkar spridda längs gatan. Cyklade ner längs gatan, förbi den sedan länge nedlagda butiken och svängde sedan vänster ner mot havet för att kunna följa järnvägsspåret söderut till jag spottades ut i Skutskär.

Precis efter att jag svängt vänster åkte jag förbi ett gammalt skabbigt garage. Såg inte mycket ut för världen så jag cyklade vidare. Efter 200 meter var jag tvungen att stanna – jag hade sett något. Cyklade tillbaka och tittade närmare på den gamla träbyggnaden. Det var inte mycket mer än ett två-delat garage med en sorts verkstadsbyggnad vid sidan om.

Men på de två garageportarna kunde man läsa, om än aldrig så svagt, Ambulans och Brandbil. Det var inte mycket mer än en antydan i vitt ovanpå den flagnande röda falu-färgen som präglade byggnaden, men texten fanns fanns där.

Klicka på bilden.



Vid ett tidigare tillfälle hade byggnaden huserat inte bara en ambulans utan även en brandbil.


Klicka på bilden.





När då?

Verkade jävligt konstigt. Ska forska lite i det.

Det kändes som att blivit kastad tillbaka i tiden till runt 1940, eller möjligtvis 1950? Har svårt att föreställa mig att Harnäs skulle haft egen ambulans och brandbil efter det?

Mitt i byn fanns dessutom en gammal bybutik. Kan någon tänka sig att den skulle haft ett existensberättigande efter 1979?

Klicka på bilden.



Som för att understryka den upplevda anakronistiska upplevelsen noterade jag förstrött att den enda antydan till "brandbil" jag sett i byn nog aldrig skulle rulla igen? "Gräsbrand" kanske?

Klicka på bilden.



Onekligen en tid som sedan länge är förbi.

Fortsatte ta bilder av den halvdöda idyllen. Vid det här läget var jag mest glad över att cykeln fortfarande höll ihop. Hur som helst.

Rätt vackert dock?

Klicka på bilden.



Avbröts rätt bryskt i mitt fotograferande av en galen boxerhund som skällde ut mig efter noter - la la la.

Fortsatte min färd och nådde ganska snabbt Skutskärs centrum varpå jag vände hemåt.

Det hade börjat regna och jag ville ta mig hem så fort som möjligt.

Så jag tog den väg som "kändes" snabbast! :)

Inga kommentarer: